Dagen är kommen då Ola Johansson meddelat att han drar sig tillbaka. Hur mycket har vi att tacka Ola för? Går det tacka Ola tillräckligt? Hur många av alla otroliga minnen vi har hade vi fått upplevt om inte Ola varit en del av Edsbyns IF? Frågor utan svar men efter att ha fått en del sms så förstår jag att många vill tacka Ola på något sätt så jag ger ett förslag på en avtackning på “vårt sätt” = En Insamling i Olas namn som tillfaller föreningen. SÅ tror jag Ola helst vill bli uppmärksammad/avtackad också!
Ryktet har gått ett tag att Ola dragit sig tillbaka men efter fredagens egna ord från Ola på Bandybyn.se >>> https://bandybyn.se/2023/10/06/ola-johansson-lamnar-edsbyn/ blev allt mer definitivt. Jag personligen har i tanken hunnit landa i att vi ska klara oss utan Ola framöver och jag tror också att det kommer gå bra och känner också att tidpunkten kan vara den rätta nu. Sen nu när det blev mer definitivt så blir det också mer att man lutar sig tillbaka och börjar tänka tillbaka lite mer och då inser man ju vad otroligt mycket vi har fått uppleva med Ola Johansson-touch över. Olas egna facit med 10st SM-Guld som spelare (Edsbyn 1st 1978, Boltic 6st, Västerås 3st) och 10st SM-Guld som tränare (Västerås 1st, Edsbyn 9st) är och kommer ju vara oslagbart så länge jag lever i alla fall. Ett helt enormt facit!
Ola smögs ju in i Edsbyns ledarstab säsongen 2002/03 om jag minns rätt och även 5-6 år efter den säsongen hade han den säsongen som ett skarpt minne vilket han ofta brukade berätta när det var Bandyfrukost för supportrarna på annandagen eller vid andra liknande tillfällen. Då var det norr- och södergrupp som spelades fram till nyår och sen efter nyår spelade dom fyra första lagen från norr/söder i Elitserien och övriga åtta norr/söderlag spelade i Allsvenskan (kan ibland sakna det upplägget faktiskt). Just den säsongen 2002/03 hankade sig Byn i sista omgången vidare till Elitserien med seger över Ljusdal med 5-3 i en sista match där både Daniel och Thomas Liw blev handskadad i sista matchen om jag minns rätt. Byn avgjorde sent i matchen och kvalificerade sig till Elitserien trots en grundserie innehållande en drös uddamålsförluster om jag minns rätt men till slut tog vi oss ändå till Elitserien.
Väl i Elitserien slutade Byn till slut 5a och fick i slutspelet Västerås på sin lott, en kvartsfinalserie Byn till slut vann i en 5e och avgörande match på Rocklunda. Som supporter var ju den skalpen det största man upplevt på årtionden just då! Sen blev det respass i semifinalen mot Sandviken med 3-0 i matcher den gången men det var ändå någonstans där resan började känns det som. Hade det blivit missad Elitserie 2002/03 och spel i Allsvenskan istället så kanske resan tagit en annan väg, den har i alla fall blivit väldigt mycket krokigare än den nu blev. Nu blev det ju redan säsongen efter SM-Final mot Hammarby och det efter att återigen ha slagit ut Västerås men nu i semifinal där Byn åter avgjorde på Rocklunda en söndag i mars. Det var den gången Per Fosshaug svingade vilt mot både Petteri Lampinen och Hans Andersson och efter den säsongen inte fick nytt kontrakt med VSK. En parentes. Hur SM-Finalen 2004 mot Hammarby slutade vet ALLA, oavsett om man var där eller inte. En klassiker!
Finalen 2004 och den 2017 mot Bollnäs, livets viktigaste final, är ju dom som starkast finns i minnet av dom nio SM-Gulden på 00-talet. Då hade Ola varit ifrån några år men kom tillbaka till Byn säsongen 2015/16 och smög sig in i ledarstaben. Då blev Byn sjua i Elitserien och åkte ut mot Bollnäs i kvartsfinal (inte bra) med 3-2 i matcher. Det är efter den matchen Thomas Liw berättat att tränarstaben blev sittande långt in på natten nere på Ön och skissade på ett “nytt spel” till kommande säsong. Där och då startade nästa resa! Två bröder Määttä värvades (som Ola också lade mycket tid på och var med och “värvade” vet jag) och det blev ju en enorm succé. Tuomas var ju stjärnan då och Tommi “fick vi med lite på köpet typ” men jag kommer ihåg när vi hade Upptaktsträff på Kulan på hotellet före seriepremiären mot Vänersborg då (med Lomanov o co) att jag pratade om Määttä-pojkarna med Ola att Ola sa redan då att “jag ser redan nu att Tommi kommer ju också med tiden bli en otrolig tillgång för laget”. Så blev det ju också men Tuomas ankomst där och då var ju som att ta bandyn till en ny tidsera kändes det som. Vilken lirare!!
Redan första säsongen på den “nya resan” gav ju SM-Guld efter 3-1 i SM-Finalen mot Bollnäs, en final vi ALDRIG ska glömma! Bollnäs var storfavoriter i den finalen efter att ha slagit ut Villa Lidköping med 3-0 i matcher i semifinalen. Byn var uträknade i sin semifinal mot Sandviken med underläge 2-1 i matcher mot Sandviken och sen underläge 2-0 i 4e semin ute på anrika Jernvallen. Mossberg o co åkte runt och småflinade och trodde allt var klart men icke! Det var ju förresten också då som man delade ut broschyrer före match om avresetider för bussarna till finalen helgen efter, ojojoj. En parentes. För bröderna Edling gjorde varsitt mål sista kvarten och vips så var det sudden och där avgjorde Mattias Hammarström redan efter nån minut = 2-2 i matcher. Ny historia skrevs när Byn sen relativt enkelt vann med 5-2 hemma i 5e och avgörande och gick till sin första final sen 2009. Sen final och den “kan vi” i sömnen! Har fått berättat efteråt av KJ-Buss Kent (som körde laget då) att han aldrig varit med om maken till fokuserat lag inför den finalen. Inte ett ord sades i bussen från Uppsala ner till Tele 2 på matchdagen utan alla visste precis vad dom skulle göra och var inne i sin bubbla och som Kent sagt “så visste laget redan på bussen ner att man skulle vinna den finalen, några andra bilder fanns inte”.
Hälften av Olas guld-resor har många av er läsare här varit med om i både själ och hjärta, alltså dom som handlar om Edsbyn. Ännu fler har varit med om dom 9st SM-Gulden på 2000-talet men inte det 1978 och en del läsare kanske är så unga så dom “bara” upplevt dom sista fyra SM-Gulden, 2017, 2018, 2020, 2022. ETT SM-Guld av dessa skiljer sig mot övriga, nämligen det år 2006. Varför då undrar nån kanske? Jo då var vi favoriter före säsong att vinna SM-Guld, vid övriga 9st SM-Guld har vi inte varit favoriter före säsong utan slagit ur underläge!! Fatta den bedriften! Lite osäker på guldet 1978 dock men tror Västerås SK var knappa favoriter före säsong då. Vi säger så nu i alla fall!
Att Ola Johansson varit med vid alla dessa tio tillfällen råder inget tvivel om. Sen hur stor del Ola har i dom är ju omöjligt att mäta, det enda man vet är ju att ingen person gör hela jobbet ensam utan det handlar om olika stora pusselbitar som ska läggas för att nå framgång. Alla såsom bygden, föreningen, sponsorer, supportrar, spelare, ledare m.m. måste ju finnas med i pusslet för att det ska vara möjligt på en så liten ort som Edsbyn. Sen vet jag att många pratar i termer att “utan Ola Johansson så har vi inte vunnit något SM-Guld alls under 2000-talet” och ja, faktiskt så vet man ju inte men det kan mycket väl vara så (?). Men bara att det pratas så säger ju mycket om Olas storhet!
Min bild av Ola är att han gärna gör (gjort) sina insatser i det tysta och inte är en person som vill stå i rampljuset och ta emot dom hyllningar han annars har förtjänat. Det är också en storhet i sig kan jag tycka och samtidigt kan det ju också visa att Ola själv ödmjukt tycker att övriga i laget/ledarstaben förtjänar mer att stå i rampljuset än honom själv. Jag har t.ex. inget direkt minne av att Ola varit med när laget tagits emot här hemma i Edsbyn efter alla SM-Guld även om han säkert varit med någon gång ändå. Då tror jag istället att Ola lutat sig tillbaka i sin fåtölj hemma i Västerås och mår jävligt bra efter ännu ett slutfört uppdrag!
Ibland har jag också tyckt lite “synd om” dom som varit tränare tillsammans med Ola då det som sagt ofta i folkmun på Byn är Ola som får klart mest cred vid Byns framgångar. Det kan vara rätt att det är så men jag tror just det här med att Ola “drar sig tillbaka” när det är dags för hyllningar också kan vara ett sätt från Ola att visa att han tycker att “dom som gör jobbet varje dag, varje vecka nästan året om” också är dom som förtjänar att hyllas mest. Omtänksamt isåfall och på ett sätt kanske rätt också när man tänker på helheten. Som sagt, det är ett stort pussel som ska läggas för att nå framgång och det är VÄLDIGT MÅNGA som är med och bidrar år ut och år in som jag ovan nämnde. Men utan pusselbiten Ola Johansson har vi inte vunnit NIO SM-Guld under 2000-talet, DET kan vi alla vara överens om. Sen om vi har vunnit noll, ett, tre eller fem, det får vi aldrig svar på.
Ola fick också svara på ett påstående i Ljusnan: “Du pekas ofta ut som hjärnan bakom Edsbyns guldera under 2000-talet. Hur stor del tillskriver du dig själv? – Det där är så otroligt svårt, det går inte att säga. Det fanns en bra verksamhet att bygga vidare på och då kunde jag göra det jag är bra på. Jag är bra på att driva på laget, sedan finns det andra som är större visionärer och kan bygga en hall.
Så sant och lite det jag menar, det är inte en persons verk att det blir framgång men kanske Ola är/var den så viktiga sista pusselbiten för att nå framgång på framgång på framgång.
VILL NI VARA MED OCH HYLLA/AVTACKA OLA? Jag tänkte att vi gör så här: LAGET har ju gjort en underbar bedrift under försäsongen och tagit sig till finalspel i Svenska Cupen i Lidköping nästa helg. Vi tillhörde INTE favoriterna i norrgruppen att göra det utan huvudfavoriter där var Västerås och Bollnäs. Men vi gillar ju att slå ur underläge och än en gång gjorde vi det med framgång och smet vidare till Lidköping tillsammans med Västerås från norrgruppen. Villa och Vetlanda gick vidare från södergruppen. Västerås-Vetlanda möts lördag 16.30 i en semifinal och Edsbyn möter Villa i den andra semifinalen kl 19.30 på lördagkväll.
Ett finalspel i Lidköping är givetvis ett dyrare alternativ för föreningen än att bli utslagna och ha en ledig helg hemma. Men finns det titlar att spela om så vill Edsbyn gärna vara med! Även utan Ola! 🙂 I samma intervju i Ljusnan betonar också Ola hur glad han blev när Byn kvalificerade sig till finalspelet och hur viktig den här helgen i Lidköping brukar vara för resten av säsongen. Ola menade att den helgen i Lidköping när laget får vara tillsammans alltid är en höjdpunkt på försäsongen och en otroligt trevlig helg som helhet.
Så jag tänkte att vi hyllar/tackar Ola Johansson genom en INSAMLING där alla insamlade pengar går till lagets resa och helg i Lidköping! Det tror jag skulle värma Ola väldigt mycket också samtidigt som det blir ett tillskott för föreningen som ju också har ett tufft år framför sig efter förra säsongens minussiffror. Sen om Insamlingen ger 1000 kr eller ett femsiffrigt belopp får kommande vecka visa, jag tror ju mer på det sistnämnda när det handlar om just Ola Johansson och just om Edsbyns fantastiska supportrar! I den allra bästa av världar samlar vi in så pass mycket så “Insamlingen Ola bjuder laget på Lidköpingstrippen!” 🙂
10st SM-Guld med Edsbyn á 20 kr = 200 kr kan ju vara en rimlig summa att satsa på kan jag tycka? Eller á 10 kr = 100 kr om ni tycker det passar bättre. Eller á 50 kr = 500 kr? 🙂 ALLA bidrag oavsett storlek tas med tacksamhet emot såklart.
Så SWISHA valfri summa till 123 283 87 95 och MÄRK: OLA (lägg till mer text om ni vill “tacka Ola” där men minst OLA måste ni skriva). Pengarna kommer INTE gå till Miljonklubben den här gången utan direkt till föreningens verksamhet för denna säsong. Swishnumret är ju detsamma som till Miljonklubben men det swishnumret är det enda föreningen har, sen fördelas pengarna därifrån till det konto dom hör hemma.
Betalar du via Bankgiro så är det Bg-nr 434-5500 som gäller. MÄRK: OLA även där.
Vi ser till att uppdatera några gånger under veckan i sociala medier hur Insamlingen rullar på och sätter FREDAG som stoppdatum för Insamlingen OLA. Jag LOVAR att Ola ska få en namnlista (inga summor) på er som på detta sätt tackar honom för hans insatser för Edsbyn och Edsbyns IF Bandy.
TACK FÖR ALLT Ola Johansson!
/Håkan Brindholm
brindholm66@gmail.com