Förändras din roll som lagkapten något när det är slutspel och riktigt stora matcher?
– Nej, det skulle jag väl inte säga. Det handlar om att se till så att det är bra stämning i gruppen och att alla känner sig trygga i gruppen. Sen på planen handlar det väl om att försöka föregå som ett gott exempel till spelplan och beteende. Även att ta ansvar om det är något vi behöver förbättra eller något vi gör bra, att då förmedla det på planen. Det är väl samma roll varje match hela säsongen, kanske att man känner lite press och att man måste ta lite mer ansvar under större matchen.
Hur märker du personligen att ”nu är det slutspel” – vad förändras?
– Att man är ännu mer noggrann med sömn, kost och förberedelse kanske. Man måste vara bra förberedd, man får inga fler chanser när det är vinna eller försvinna.
Hur hanterar du nerver – vill du känna dem eller trycka bort dem?
– Jag brukar inte känna just någon nervositet, sedan kanske det kommer fram nu när det blir lite viktigare matcher, men det märks väl. Men lite lätt nervositet kan nog vara bra också, bara man inte hanterar det på fel sätt.
Finns det en risk i att vilja för mycket och är det något ni pratat om?
– Ja det är väl klart att man kan vilja för mycket, att man tänker att man ska ta bollen och åka och göra flera mål på egen hand och inte håller sig till matchplanen. Men det tycker jag vi är bra på att hålla oss borta ifrån, sedan händer det att vi lyfter det och pratar om det för att påminna varandra om vad som är det bästa för gruppen.
Hur jobbar ni med fasta situationer inför slutspelet?
– Hörnor är väl en grej som man kan träna lite extra på, det är skönt att kunna göra lite hörnmål om spelet inte kuggar i riktigt.
Vad betyder ordet ”vi” för dig i det här läget?
– Ja, men att det är ”vi” som lag och grupp som ska göra det tillsammans. Inte ”jag” själv.
Finns det något speciellt sätt för publiken att stötta er som ger extra kraft när matcherna står och väger?
– Det är alltid kul med folk på läktaren, så desto fler desto bättre så kan det bli bra stämning.