Byn försvarade guldet efter “mesostfinal”
Edsbyn ställdes mot Nässjö i finalen och hade revansch att utkräva sedan sjöisfinalen 1949. Ett oavgjort resultat efter full tid och förlängning betydde omspel 1 mars. Den veckan hade vädret ställt till det med bandyisen så rejält att finalen fick namnet mesostfinalen. I den ena änden av bandyplanen hade Stockholms Stadion anlagt en konstfrusen ishockeyplan. Där gick det att åka skridskor, men på den större delen av bandyplanen handlade det mera om att kunna springa på skridskorna och jonglera med bollen. Den omställningen klarade edsbyspelarna bäst och kunde bärga sitt andra SM-guld. Kurre Nyberg var återigen framträdande, denna gång som tvåmålsskytt i båda matcherna. Antalet supportrar som återvände till Stockholm för omspelet imponerar med tanke på dåtidens transportmedel.
SM-Final: Edsbyns IF – Nässjö IF 4-4 (1-0)
Stockholm Stadion, 22 februari
Edsbyns mål: Kurt Nyberg 2, Ivar Persson, Elis Johansson
Publik: 27 428
Omspel: Edsbyns IF – Nässjö IF 5-1 (1-0)
Stockholm Stadion, 1 mars
Edsbyns mål: Kurt Nyberg 2, Paul Karlsson, Ivar Persson, Allan Arvidsson
Publik: 21 053
Edsbyns andra mästarlag: Gudmund Jernberg (mv), Torkel Berglund, Birger Persson, Sven Prim, Herberg Swartswe, Sven-Olof Landar, Ivar Persson, Kurt Nyberg, Paul Karlsson, Allan Arvidsson, Elis Johansson.